Angelica

För tillfället känner jag mig som ett jäkla vrack. Kommer snart börja gråta för ingeting och allting.Har inte lust att börja med en sån här period igen, var bara nått år sen jag höll på med sånt här. Jag kunde somna gråtades eller vakna mitt i natten av att jag gråter. och jag brukade aldrig ha nån speciell sak jag grät över, jag bara grät för typ ingenting.
Iaf idag vet jag vrf. Kollade på filmen Raise your voice med några i stugan och den är ju inte precis den filmen man vill se om man vill slippa gråta.Det är ju nån som dör i filmen, och varje film nån dör i som jag kollar på nu för tiden tänker jag alltid på maya som troligen har en tumör och kan avlivas när som helst.: ( Tycker mamma är helt kall när det kommer till avlivning, känns som det inte är känsligt för henne.Visst, hon ska ju inte lida och så men hon betyder ju så mkt för mig.
Gud vad jag gråter för detta ämne, kan inte hålla en tår borta. Hundar betyder allt för mig! De två som jag har nu där hemma har varit med mig under den svåra tiden innan jag började denna skola. De fanns där när jag hade det som svårast, de behövde inte göra så mkt utan bara finnas där så jag kunde hålla om dem en stund. Hade inte några kompisar då så jag fick krama och prata med någon annan. Och det hjälpte mitt att hålla livet, även om jag kanske inte var deprimerad till botten så var jag ledsen och mådde dåligt. De hjälpte mig genom skolan så att jag inte bara låg kvar i sängen och sket i skolan.Och nu har jag världens bästa kompisar. De kan jag prata med om vad som helst, allt mellan himlen och jord. De finns där helt enkelt! Tack alla, ni betyder.
Kanske skulle gå och lägga mig nu.
Ha de
pusshej